måndag 10 augusti 2009

Horsklint



Nu känns det som om vi ( hustrun och jag ) faktiskt kommit på rätt plats i livet. Hustrun är helt betagen av berget som reser sig strax bakom huset. Hon kunde inte ens avhålla sig från att bestiga dess topp trots sin höjdrädsla. Utsikten var fantastisk! Hon ångrade inte tilltaget men var glad att vara nere på husnivå efter klättringen. Bilderna får tala för sig!

2 kommentarer:

  1. oj vad fina bilder papsen! fattar inte att mamma vågade sig upp dit. Roligt att ha dej på bloggabanan igen.

    SvaraRadera
  2. Oj oj, vilken plats ni bor på! Kanske är det lättare att bestiga ett högt berg som liksom är en del av hemmet.

    SvaraRadera