I morse då jag steg upp var himlen mulen, men innan morgonkaffet var urdrucket skingrades molnen och det blev strålande solsken. Hustrun och jag beslöt att promenera till Hamnö ( med den obligatoriska vyn från klockstapeln mot Kökarfjärden och Brunnsfjärden ). Trots att termometern vid avfärden visade på -9 grader så kunde man känna att solen värmde. - Väl hemma vid Horsklint hade snön börjat smälta på det svarta tegeltaket och smältvattnet rann ljudligt i stuprännorna!
Trots stora mängder snö och höga plogkarmar kan man förnimma en stundande vår! Det återvändande ljuset är förenat med vällust och drömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar