söndag 11 november 2012

November på Kökar

Utsikt från Idö mot Kalen och Espskär

Idökilarna i novemberljus

Höstfärger i vassen
Veckoslutet har varit omväxlande både vad det gäller väder och sysselsättningar. I fredags grydde dagen med svag vind och solen visade sig mellan molnen. Hustrun och jag tyckte att det kunde vara läge för en båttur till Idö. Vi packade ryggsäcken med kaffe och smörgås och gav oss iväg vid middagstid. Vinden var svag från nordväst då vi styrde ut ur Karlby sund. När vi en halv timme senare tog i land på norra sidan av Idö kilarna var det närmast stiltje! Vi vandrade på västsidan av Idö och klättrade upp på de höga bergen för att kunna njuta av stillheten och fina vyer mot bl.a. Källskär. Efter att ha strövat ett tag och njutit av det fina höstljuset smakade kaffet och mackorna förträffligt nere vid stranden. Tog oss hemöver mot Finnöströmmen då dagen började luta mot kväll.

På lördag var det regn i luften då älgjakten kom igång. Drevkarlarna hade svårt att få stövelskaften att räcka till på vissa ställen. Det är obeskrivligt blött i markerna efter sensommarens och höstens regn. Man var nöjd att avsluta jakten efter tre olika drev (Sommarö, Flattö och Överboda)

Idag, på fars dag har regnet varit mer ihållande och för mitt vidkommande har det handlat mest om inomhusaktiviteter. En stund på förmiddagen skruvade jag på snurran inne i Kersas båthus och på dagen var jag med hustrun till skolan och avnjöt farsdagskaffe som ordnades av Hem och Skola på Kökar. Ett stort tack till arrangörerna! Från skolan bar det av till kyrkan där de åländska luciakandidaterna bjöd på ett njutbart musikprogram till Anders Laines ackompanjemang. Tack till de medverkande. Ett sextiotal kökarbor hade tagit tillfället i akt och fick lite andlig spis i novembermörkret.

2 kommentarer:

  1. Exotiska, vackra höstbilder! Tack för Körkarsnytt. Det känns fint med egagemanget från Hem och skola. Och övriga aktiviteter.

    SvaraRadera
  2. Jo, man förvånas hur aktivt det lilla samhället kan vara och hur människor ställer upp för varandra.Det känns gott att leva!

    SvaraRadera