Finströms kammarkör har inte varit verksam sen 80-talet men i går kväll samlades en stor del av de forna körmedlemmarna hos Lillemor och Uffe och mindes tider som varit. Vi drack glögg och åt risgrynsgröt med kaffe och tårta till. Det var som att vrida klockan tillbaka. Vi tittade på gamla bilder och lyssnade på en inspelning med Mikis Teodorakis musik som kören sjöng bl.a i Jomala kyrka för mycket länge sedan. Stämningen var hög och lusten att sjunga sköljde över oss flere gånger under kvällens lopp. - Tack alla för en trevlig kväll! Speciellt tack till Lillemor och Uffe som inhyste oss och som hade fixat det så fint och till Ulla-Stina som hade bakat tårtorna. Hoppas att vi kan träffas igen vid tillfälle!
Hit måste jag ju titta in, då jag av din dotter förstått att vi kanske till och med är släkt på något vis. Någon av mina förfäder eller -mödrar kom över vattnet från hemmanet Gädda i Larsmo till Boholmen, och blev kvar. Jag är alltså en Kronobybo som utvandrat till Åland.
SvaraRaderaNämen, så roligt! Bekant miljö, bekanta människor! Jag minns Teodorakis-sångerna. "Tidigt en söndagmorgon tog jag en promenad, gryningens första strålar färgade markens blad. Jag såg en flicka gråta ändlösa tårars flod, klaga för evigt borta är pojken som alltid log..."
SvaraRaderajag minns när mamma och pappa sjöng Theodorakis. Those days... "Mandelträd som blommar, mandelträd som blommar, mandelträd som blo-o-mmar"
SvaraRadera